Man kan alltid hoppas

Igår var en dag fylld med nutids-stress och framtids-stress som inte verkar vilja ge med sig. Jag vet inte vad jag vill göra. Det är inte så att jag inte vet vad jag vill göra för att jag inte har några förslag, nej jag vill göra för många saker samtidigt. Tydligen är jag en typsik ungdom som vill att allting ska hända på en gång.
Jag har ungefär sju förslag varav de flesta innebär en någorlunda lång resa och bosättande, och allt vill jag hinna med under ett år.
För att slippa välja är enda möjligtheten för att kunna göra allt att jag vinner en eller två miljoner på trisslotto.
Jag vann 25 kronor förra veckan så man är ju nästan där...

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0