babbelbibeln

Min födelsedag närmar sig. På Söndag händer det, då har jag levt på denna jord i tjugo hela år. Men födelsedagsfirandet börjar redan imorgon. Min familj ska nämligen ta med mig till en okänd destination där okända aktiviteter kommer att inträffa. Thyra är oerhört taggad inför helgen, hon beskriver det som att allt kommer vara over the top och att jag ALDRIG kan gissa vad vi ska göra, så mina förväntningar är höga men jag tror nästan Thyras är högre.
Mamma ser helgen på ett lite annorlunda sätt. "Maggie" sa hon, "den här helgen måste ju vara som ett stort svart hål för dej."
Jag börjar nästan bli rädd, vad kommer hända egentligen?!?!

/Maggie

Helt plötsligt har tillvaron förändrats drastiskt och jag kan inte längre dela upp min dag i korta pass med välbehövlig vila mellan göromålen. Efter sex veckors arbetskoma ska jag plötsligt vara lika aktiv som vanliga människor. Hur gör man?! Hur är man hemifrån en HEL dag? Hur hinner man skriva i en blogg?! Jaaa, jag vet inte. Det är och förblir ett mysterium som på något sätt ändå alltid verkar fungera. Ungefär som universum.

/Maggie

Thyra eller Maggie?

Thyra älskar tomater, Maggie älskar ketchup.
Thyra är tondöv, Maggie lever för musik.
Thyra gillar att träna, Maggie har aldrig tränat.

Näe.
Jag tänkte göra den här listan väldigt lång, där jag skulle visa att vi är två olika individer med olika smak, tycken och tänk. Men jag kan inte göra den längre. Är rädd för att detta är det enda som skiljer oss åt. Jo jag har hört hur andra har påpekat att vi är rätt lika, till utseendet. Men nu är jag rädd för att vi är otroligt lika till sättet.
Jag ska ta mig en ordentligt funderar själv och återkommer så fort jag kommer på fler saker som skiljer oss åt.

Kanske ska göra det lätt för mig genom att skriva allt som gör oss lika, men den listan blir alldeles för lång, så nej.

I'll be back!

 

/Thyra

För att få tiden att gå brukar jag lyssna på bra musik, sjunga allt jag kan och göra viktiga saker samtidigt. Måste erkänna att trots jag inte alls kan sjunga för fem öre (som jag minst ett hundratals gånger även har fått höra att jag inte kan). Så tycker jag att jag nästan sjunger denna låt bättre än den riktiga artisten.
När jag är ensam hemma alltså.



/Thyra

Idag hade Maggie och jag bestämt att vi skulle gå på stan tillsammans. Vi skulle åka någon gång innan lunch.
Därför är det så konstigt att jag sitter här ensam. Och ännu konstigare är hur jag såg hur Maggie imorse komma påklädd och iordning gjord för att snabbt säga godmorgon och sedan springa ut genom ytterdörren för att inte komma tillbaka...

Men kära vänner.

Det är det som kallas vikarie.

Så jag får vänja mig.


/Thyra

Syster och jag har en förkärlek för olika projekt. Ikväll, just som vi höll på med ett annat projekt kom syster på ett nytt. När vi utmattade ligger på den långhåriga mattan i husets historiska bibliotek efter en 1 minut långt pass av "plankan" (som vi numera kör varje dag i en minut, för att uppnå 365 minuter plankning) inser vi nyttan med att vara lärd.
"Om vi skulle läsa alla dessa böcker...  ...vad mycket vi skulle lära oss!" säger syster klokt efter några djupa återhämtande andetag och funderingar.
"Jaa.." pustar jag andfått i en helt annan, lägre nivå av återhämtning.
Hon får syn på en ny, fin, oläst bok som vi lyckligtvis finner i två examplar i hyllan av någon outgrundlig anledning. "Vi börjar med den här, så läser vi samma bok samtidigt!" säger syster. Sedan fortsätter hon ännu mer exalterad, "Så diskuterar vi boken efter varje kapitel och har vår egen BOKCIRKEL!

Så jaaaa, här ligger jag nu, redo att förnöjsamt svepas bort i efterkrigstidens fasor.




/Maggie

Idag började jag mitt nya liv som en urvriden trasa utan livskraft. Jag är skolvikarie. Fast än så länge är det inte så hemskt. Barn är ganska roliga. Jag drillade några småtjejer som ville ha jättehög fart på deras baotastora gunga i vett och ettikett (smicker) under rasten.
"Fart! Fart! Fart!" lät det först. Men tyvärr är jag ingen sporttjej som går i gång på hejarramsor. Så istället fick jag dem att be på sina knän
"Snälla, rara Maggie, kan du göra mer fart??
"Ni glömde något" svarar jag kallt
"Snälla, rara, SÖTA Maggie, kan du göra mer fart??
Javisst!
En liten stunde senare när jag gått därifrån ser jag hur en kollega går fram till tjejerna
"Snälla, rara, söta Pelle" och så tittar de på honom med sina oskuldsfulla hundvalpsögon, "Kan du göra fart??
YES!


/Maggie, som nu lovar att hon ska duscha

Ett pirr. Det startade i ena benet, gick snabbt över till andra, sedan stegrade det över i hela kroppen. Jag svallade över av pirret. Ett pirr som är ett glädjerus. Jag går två centimeter över golvet och liksom svävar fram, ett leende har fastnat på läpparna som jag inte vill ska försvinna. Och det går inte heller. Det finns där det är, det är fast.
Så.
Efter ihärdigt tjatande och påhoppning av arbetsledaren så ska jag på arbetsintervju!

Att jag blir så glad av att jag ska på intervju.

Det roliga är att Maggie hade sin första dag på sitt jobb idag, jag pratade med henne i telefon och fick höra att det har gått bra, men att hon nu var helt slut. Sen när jag kommer hem, ser jag hur hon ligger helt utslagen i soffan, med två tjocka filtar över sig varav en som är en elektrisk värmefilt som hon har satt på högsta effekt. Redan på långt håll kan jag urskilja på kroppsspråket att det är en trött människa som ligger där och när jag kommer närmare får jag en mindre chock.
Maggie ser sjuk ut.
Hennes ögon är blodsprängda men det värsta av allt är hon är så svettig. På nära håll kan man verkligen se hur saltvatten tränger ut genom porerna och hennes hår vid tinningarna ligger helt slickade längs pannan av den höga luftfuktigheten som råder i närområdet.
När jag slänger in en kommentar lite snällt om att hon ser lite varm ut så kontrar hon med att svara att det vart lite varmare än hon hade tänkt sig men att det var skönt.
Liiite varmare?!

/Thyra

Det är mycket i livet som har en debut. Just nu gör jag och syster Thyra bloggdebut. För att vara mer specifik debut på en gemensam blogg, vi har båda haft varsin blogg förut. Jag skrev en spännande blogg om mitt liv när jag bodde i Chicago under ett år, min syster däremot, hon skrev mest om mig. Det var verkligen en underbar blogg! Men i och med min flykt från Sverige för ungefär ett år sedan försvann då också hennes inspirationskälla och därmed hennes blogg.

 

För en månad sedan kom jag tillbaka till Svea Rike och helt plötsligt började det mesta jag skrev på min blogg handla om henne. Hon är en stor inspirationskälla. Hon sa till mig när jag skrattande förklarade att jag inte alltid förstår vad hon pratar om eftersom hon hoppar lika oväntat mellan samtalsämnena som en sådan där studsboll som inte är rund utan kan studsa åt precis vilket håll som helst, så hon förklarade ungefär att, "jo men när jag är med dej säger jag precis allt jag tänker i den ordning mina tankar kommer i". Ni kan förstå att hon då är en spännande person att umgås med, iallafall för mig.

 

Nu råkade jag egentligen tappa bort mig lite från ämnet till detta inlägg. Jag tänkte skriva om debuter och inte bara om min syster. Så här är det. Jag känner en tjej i Tyskland som är Baronessa. Ibland ordnas det baler i hennes stad för andra baroner och baronesser som jag är mycket avundsjuk på. På dessa baler dansar de sådan där dans som de dansar i 1800-tals filmer. De knappt rör vid varandra och struttar omkring, (fast nu förtiden bara tills alla ungdomar tydligen blir fulla och dansen blir något helt annat) Men iallafall, jag älskar sådana filmer och böcker, jag slukar Jane Austen, systrarna Bronte och allt liknande. Under deras tid var det viktigt för de fina familjernas döttrar att debutera i sociallivet för att hitta en lämplig make genom att börja gå på baler. Så det jag vill säga är ungefär så här. Just nu gör vi ungefär samma sak (förutom att vårat syfte inte är att hitta oss varsin make), vi debuterar i en social värld, bloggvärlden. Det är riktigt roligt tycker jag eftersom mitt och systers kloka huvuden klingar så bra ihop!
Fast om jag fick välja, vem skulle inte hellre göra baldebut på 1800-talet?.

/Maggie

 

Efter att våra kloka skallar slagits ihop. Samarbete på hög nivå.

 

Dags för mig och syster Maggie att slå våra kloka huvuden ihop.
Klirrrr.
Och så var det gjort.

Nu kör vi.

/Thyra